Barnen sover. Johan också. Han har såna buksmärtor, han har feber och kräks. Läkaren ringde upp, han ska dit imorgon bitti, dom hade reserverat en tid på 2 timmar så då lär dom ju kunna ta fler prover och se vad som är fel. Tycker synd om honom. Har varit i lekparken idag, medans det var uppehåll. Det brukar vara många barn här ute vilket är jättebra så våra hittar nya kompisar. Var även en sväng till Ica.

Sitter och tittar på tv. Såg på Paris BFF nyss samtidigt som jag zappade till M.J ceremonin. Jag lyssnade/lyssnar inte på hans musik, är verkligen inget fan och har egentligen ingen åsikt om honom som person då jag inte vet mycket om honom. Men var nyfiken att titta ändå, det är ju aldrig roligt när någon dör. Men en sak jag kom att fundera på. Tänk om folk kunde visat allt stöd de visar nu, medans han levde istället. Nu är det ju för sent… Det gäller många, många fler. Ofta är det ju så, det är ofta inte förrän folk dör som de omkring visar vad de egentligen kände för personen.

Vad jag menar är att människor kanske ska visa sin uppskattning och omtanke lite mera, medans det går.

”Kom till mig med dina blommor medans jag lever, låt mig få njuta av dess doft. Vänta inte tills jag är död och borta med att då som först strö blommor i mitt hår.” Så sant…